Anders Engman:
UPPBROTT

För snart ett sekel sedan bröt de första ryska konstruktivisterna ny mark genom experiment med tredimensionell rumgestaltning. Man arbetade i abstrakt anda fritt från traditionsenlig tyngd och soliditet i massan. Skulptur och måleri i blandformer öppnade för starka visuell spänningar i rummet.
De första bildexperimenten var anti-klassiska, praktiska och anti-ikoniska med motvilja mot symboliska uttyck och därmed i oppsition mot traditionella sköhetsvärden.
Typisk var det universella bildspråket med preciserad geometri i rena bildrum utan konventionell djupverkan. Just experiment och uppbrottsanda blev det befruktande elementet för framtidens modernism.

Norrmannen Terje Roalkvam arbetar relativt fritt från denna tradition. Hans sammanflätningar av abstraktion och symboltänkande i minimal anda talar för sig själv, men återknyter på samma gång til den konstruktiva konstens jungfruliga experimentfas, eftersom de består av uppbrott.
Roalkvam utgår från geometriens grundformer: kvadraten, triangeln och cirkeln. Grundformen divideras som regel i halvor som tycks sträva mot varandra eller frigöra sig från varandra och den latenta grundformens dragningskraft. Betraktaren gör reflexmässiga försök att jämka bildens kluvenhet eller vaga «disharmoni». Formerna vaggar som i en magnetisk vågskål i pendelrörelsen till och från modersformen.
I kompositionens centrum ställs ett mellanrum, en delande klyfta eller snitt som drastisk komplicerar kompositionens viloläge, färg och ljus. Ett «fall» inträder istället för ett mål, det symboliska ligger inlindat i det visuella. Grundformen bär liksom alla symbioser fröet till sin undergång inom sig redan som blott antydd.
Diptykhalvorna består av en «mjukare» sida i naturmatrial som trä, kork, granit, skiffer och marmor. Andra halvan består vanligen av kylig aluminium. «Romantiska» naturinslag kontrasterar mot industriplåtens stringlighet och modernistiska tomhet. Naturarketyp ställs mot artefakt ( människotillverkat föremål, konstobjekt ).
Denna dubbeltydiga inre dialogen mellan material och tanke, form och rörelse, saknar början eller slut. Verkens associativa motsatsteman – sammansmältning kontra uppbrott, samverkan kontra delverkan, kollektiv kontra individ – är ganska enkla att föra vidare mot inre och yttre, ljus och skugga, yin -yang.
En poetisk symbios symbolisk sammanflätad som en buddistisk meditasjon kring tingen, symbiosens logik kontra icke-logik, rum och tid – eller kärleken mellan fågel och fisk.

Den första konstruktivismen var som nämnts rumsligt experimentell och konstnärerna ägde motvilja mot konventionellt berättande och symboliska uttryck.
Men undantag fanns. Målaren Kasimir Malevitj arbetade länge med utsprungliga samband mellan rum och känsla, yta och djup. Malevitj «romantiska» geometriska bildrum med spel mellan mörker och ljus, inre och yttre, var länkad til folkkonst och den ryska kyrkans långa bildtradisjon.
Roalkvam arbetar knapphändigt.
I bakgrunnen anar man nödvendiga uppbrott.
Experimenten rör sig ju envetet på randen til bildens gåta.

Anders Engman, maler og kunstkritiker/skribent,
Stockholm.

Teksten ble skevet til katalog
for Terje Roalkvams utstilling
i Konstruktiv Tendens, Stockholm 2000.